annandag...

Det är annandag jul och jag har precis smakat kanske den äckligaste glöggen någonsin... drick aldrig saffransglöggen från systemet... blurk.

Annars har dagen varit så lugn den kan bli och det har varit skönt. Känner hur jag kanske varvar ner lite efter en hektisk höst. Tog igen en massa tid med finLina igår och det var härligt. Hon är bäst...

I morgon kommer pojken... och det ska bli mysigt. Vi har ju dock inte varit tilsammans såhär lång tid nån gång så vi får väl se vad som händer. Men jag har stora förhoppningar på den här veckan. Kanske inte smart alltid men så är det.

Men frågan är när man egentligen ska ändra sin FB status... någon som har något förslag?? Egentligen är det väl ingen stor grej men jag tycker ändå att det är lite jobbigt... det blir ju som på riktigt när man gör det. Och alla (läs Mac) kommer ju att se det... jag vill ju iofs att han ska se det men jag är på något sätt rädd att han inte ska bry sig alls... Frågan är kanske varför jag bryr mig alls... suck.

Jag borde gå en kurs i hur man är lycklig...

// H

jultankar

Året har gått fort samtidigt som det har gått så plågsamt långsamt. Vi sa ju att det här skulle bli året som skulle bli det bästa någonsin... men nu blev det ju inte riktigt så. Hjärtat är sargat och orkar nästan inte resa sig igen. Och när det väl rest sig så vacklar det, ska det våga stå igen eller kommer benen av ge vika igen?

Jag är glad samtidigt som jag är ledsen. Jag kan inte besluta mig får något samtidigt som jag inte har varit så säker på något i mitt liv.

Jag är helt enkelt förvirrad, som alltid...

Jag kan inte få maratonmannen ur huvudet idag och han får mig att le, samtidigt finns Mac där i skuggorna. Ruvar och väntar på att jag ska blotta strupen så att han får attackera igen. Så kära tomten det enda jag önskar mig iår är glömska. Jag vill glömma de två senaste åren av mitt liv så jag kan vara lycklig igen.. på riktigt. Jag vill kunna glödjas åt det härliga som händer just nu. Det är ju på riktigt. Men tankarna snurrar och jag känner att det kommer att kantra... sooner or later...

Men kanske är jag paranoid, kanske kommer allt att gå bra och min hjärna suddar ut tidigare hemskheter från mitt minne.

Snart är det hemfärd... två dagar kvar faktiskt. Känns lite overkligt men som vanligt så har jag tidsbrist såhär i slutet och hoppas att saker bara ska falla på plats av sig själva... haha. Ni vet ju hur det brukar gå...

Kommer sakna Sis något hemskt när hon inte är vid min sida när vi klar granen och inte tjatar på mig att vi ska göra julgodis. Varför ska hon bli stor undrar jag... varför kan vi inte bara frysa tiden?

Blä märker att jag nattdeppar som vanligt alltså ska jag gå och sova istället.

stackars lilla mig...

Jag är sjuk och har sovit halva dagen redan... fast det kan ju bero på att Marathonmannen inte lät mig sova i hans säng... fattar faktiskt inte och är grymt frustrerad. Vad vill han egentligen? Ska vi vara bästisar? Det vill inte jag...

det är alldeles för många dagar tills jag sitter på ett tåg hem och julen är här... vill ha ledigt nu och bara få vara. Det är ju det jag vill.

Jag vill oxå ha en kille som vågar vara sig själv med mig, när händer det? Är trött på idioter nu!

// Lilla H

snowy day

Jaha när jag vankade i morse var det inte av fågelsång, det var av snöröjningen. Det har fallit en en del snö under natten och hela världen är vit, men tyvärr är det töväder så det kommer att försvinna igen. Trist men så är det. Jag försöker känna den där underbara julkänslan som bör krypa på mig nu när det snart är 1:a advent och jag borde se slutet. Men jag ser inte slutet, de 25 dagar som är kvar tills jag får åka hem känns överstigliga helt enkelt. Jag saknar hem, jag saknar bort.... fick en lite fråga häromdagen om vi inte skulle åka till gran canaria över jullovet... IWISH!!

Men nu har ajg redan bestämt att jag vill åka hem och står fast vid det... men visst hade det varit skönt??

Det går inte så bra annars heller, jag har lyckats dra på mig en förkylning som gör att öronen värker och halsen gör ont. Men jag hoppas att jag är friskare på måndag för att vara sjuk är en omöjlighet helt enkelt. Men man orkar ju alltid mer än vad man tror.... det har vi ju alla hört nån gång... eller?

Snart åker vi på vår kryssning och jag känner mig så inte pepp som jag kan... fattar inte varför men det roliga har lixom försvunnit. Men kanske blir det skoj när vi väl är där.

Idag ska jag iallafall dricka kaffe och lösa korsord medans tvätten blir klar i tvättstugan och sedan träffa marathonmannen ikväll.... vet inte men det käns på något sätt som ett avgörande nu... alla dessa hemska trista val...

// Hanna

själv, ensam och enda...

oui det är jag.

Det känns väldigt tomt sen lilla Sis åkte sin kos och det är lite trist. Vi hade skoj tycker jag. Men hon skulle på äventyr och jag fick återgå till mitt trista grå liv. Men men... så är det.

Tiden snurrar fortare än någonsin och jag vet inte hur jag ska få stopp på den, känns som att jag får vara glad om jag hinner andas då och då. Men jag försöker verkligen att hitta balansen igen. Försöker komma igång med träning och spikmatta igen bara för att få tid för bara mig. Men det är svårt. All tävlan tar ut sin rätt i slutänden, vi vet det alla men ändå håller vi på. Skumt eller hur.

Ikväll ska jag iaf på bio och efterföljande middag med Marathonmannen och vi får se hur det går. Jag är väldigt velig med mitt hjärta just nu. Jag vet ju vad jag borde tänka men det går inte så bra. Månniskor som inte är bra för mig borde raderas men jag vet ju att det ändå kommer bita mig i svansen en dag. Så jag låter det bara bero, men det är inte snällt. Jag vet.

Jag låter tiden gå och försöker att inte tänka alls. Det blir nog bäst så.

// Hanna

movietime

Jag gillar ju att titta på film och nu när hösten visar sig från sin sämsta sida så försöker jag att syssla med trevliga saker inomhus, som att mysa framför en film med en kopp te och levande ljus...

Eftersom jag är Buzzare så fick jag tillfälle att prova LOVEFiLM och det är faktiskt himla praktiskt... de kommer hem i lådan och man behöver inte välja själv, nu vet ju att jag har sån beslutsångest. Jag kommer absolut fortsätta efter att min provtid är slut.Prova ni med!

//Hanna

magiskt men tragiskt...

Sometimes I wish for falling
Wish for the release
Wish for falling through the air
To give me some relief
Because falling's not the problem
When I'm falling I'm in peace
It's only when I hit the ground
It causes all the grief

friend or foe?

Så fort jag tror att jag kan lite på någon så vänder det och de visar helt andra sidor. Varför ska det vara såhär hela tiden. Jag blir ledsen och besviken och jag önskar att jag kunde sluta lita på alla dessa människor. Jag var så otroligt pepp efter helgen men sjönk nu som en sten. Men skam den som ger sig, på något sätt ger detta mig ännu mer vilja att gå vidare.

Det finns bara några få människor som bara vill en väl, alla andra vill bara ha något av dig. Tyvärr blir detta bara mer och mer sant och jag blir bara mer och mer cynisk.

// H

okober...

Jag har varit urdålig på att skriva men jag har bara inte haft orken och tiden... livet rullar på, på gott och ont. Ibland känns det som att jag fastnat i en storm där allt bara snurrar på utom min kontroll. Men andra dagar så känns det bra.

Men jag vet inte, känner mig ändå inte nöjd... blir man någonsin det?

Idag ska jag iallafall glömma mitt trista liv för en stund och åka till Uppsala på tjejträff. Vi ska gotta oss med kurbad och drinkar =)

Vi får se om jag kommer tillbaka eller om jag stannar i badet förevigt.

Btw så gick ju min favvobagare Olle till final i Idol, gött där!

// Hanna

long time no see...

Ja det var länge sen jag tyckte att jag hade något att skriva men jag tror jag har något i mig nu som måste ut. Jag kan inte riktigt smälta att min syster ska flytta från landet. Jag menar visst det har varit långt hela tiden men nu är det ett annat land hon ska befinna sig i... precis när jag kände att hon var min vän igen... jaja. Det ordnar sig nog. Hon är ju modig som få som åker. Jag är lite avis eftersom jag aldrig gjorde något sådant... jag följde efter en kärlek som inte fanns istället. Dagar som flytt kommer aldrig igen som de säger.

Men jag kanske är överens med hösten iår, har en bra känsla i magen. Men är rädd att sabba allt med att vara för mycket mig... Men vi kan väl alla hålla tummarna för att det går vägen och han visar sig vara bra?

Jag känner mig iallafall lite hoppfull för första gången på länge.

I morgon är det måndag och min första Linas matkasse ska komma, väldigt spännande. Kanske är lyxigt att beställa mat hem till dörren men jag känner att det får vara värt det. Det är en gång i månaden och det kan jag allt unna mig själv. Sen ger det inspiration och omväxling.

Känner mig ändå lite melankolisk över att det är söndag och jag vill verkligen inte gå till jobbet i morgon... men man måste ju som den goda arbetaren man är. Blä!! Jag är ledsen för att Gävle slutar, det kommer att bli ett stort svart hål kvar bara.

Nä nu ska jag lägga mig på spikis och läsa Igelkottens elegans.

Ciao!

me love...

Me love:

1. goda vänner som jag tyvärr träffar allt för sällan.

2. IKEA - nu har jag ett fint skrivbord att sitta vid under sängen.

3. Kollegor som gör att jag går till jobbet varje dag med en bra känsla.

4. familjen som finns där även om de är långt borta.

5. Att det alltid finns en gnutta hopp någonstans.

Det har varit en bra helg... kärlek.

// Hanna

ångest!!

Idag är det söndag och i morgon börjar jobba igen efter 4 härliga semesterveckor. Men jag vill INTE tillbaka till jobbet, inte det minsta. Varför är det så. Alla andra längtar tillbaka men jag vill bara vara.

Jaja, måste skaffa mig lite glada tankar tills jag kliver in genom dörren för annars är det på mig igen säkert. Så på med smilet och spara ångesten tills jag kommer hem. Och eftersom jag har bestämt mig den här gången så ska jag planera in mina rundor för veckan som Dr Åsa har rekomenderat. Nu tillbaka till soffan och stickningen en stund till innan det är dags att krypa till kojs.

// H

peace and love

Nu är det ca 1 timme kvar tills jag sätter mig på bussen mot Borlänge och festivalen Peace and Love. Det ska bli superspännande, men som att jag glömt hur det är att vara på festival. Men kanske är det bara mina res-nerver.

Jag tror inte det blir nån bloggning från festivalen men jag lovar ett fin uppdatering när jag kommer tillbaka. Förhoppningsvis kommer jag hem i ett stycke.

Ha en bra vecka!

// Hanna

Aha...

De säger att man inte ska döma hunden efter håren och jag måste hålla med. Var på date idag och jag hade inga förväntningar utan åkte dit bara för att ha något att göra egentligen. Men så fel jag hade. En otroligt rolig, trevlig och intelligent kille som jag dömde ut bara för att han inte följde min utseende mall... Jag hade en superrolig kväll och jag vill träffa honom igen...

Ibland kanske man faktiskt ska gå ur sina ramar, annars missar man kanske IT.

// Lilla H

träning=eldprov...

Ja herregud vad jag är otränad mina vänner. Jag var på ett pass med dans afro och nu känns det som att min kropp ska gå av på mitten. Men jag får väl skylla mig själv som låtit träningen förfalla såhär.

Men idag kom jag på att jag ju faktiskt gillar detta, så nu ska det bli andra bullar... eller inga bullar alls kanske. Om jag ska kunna shoppa kläder i mindre storlekar nästa gång är det nog bäst att träningen kommer igång nu. Men jag har ju veckan ut på mig sen ska vi iväg och träna biceps i borlänge =)

Det ska bli så skoj att komma iväg på festival igen, och med sis som nog kommer vara ett excellent festival-sällskap.

Nu till sängen som ropar på mig.

// H

uppehåll...

Jag är inte död, bara trött, stressad och allmänt less i perioder... jag återkommer när jag fått lite inspiration och tid...

Men jag saknar mina nära och kära, men kommer snart få träffa dem så jag håller modet uppe!

// H

doktorn kan komma....

Åh herregud. Efter den här natten kommer alla andra nätter kännas som himmelriket kan jag säga. Jag vaknade upp och kunde inte andas och det kändes som att jag brann. Hatar verkligen att vara förkyld....

jaja, ny dag nya bekymmer. men näsdropparna följer mig överallt idag.

Mitt bröd blev ju gott iallafall.

// H

Mac....

Vi har träffats och jag dog inte. Jag var grymt nervös och hade hela tiden tanken om att han inte skulle genomföra det den här gången heller... Men han ringde, han kom och vi fikade... som två helt vuxna människor. Jag vet inte.... nu känns det bra.

Jag har saknat honom mer än jag kunnat ana och att få se honom.... det gjorde mig lugn. Både för att jag haft sån ångest över att det blev som det blev och för att jag tänkt så mycket på det att jag blivit galen. Jag har ett annat lugn nu... det är över.

Nu kan jag fokusera på att gå vidare.

Våren är underbar, livet börjar på nytt!

springtime

Det är vår och jag börjar vakna ur den hemska dvalan jag känt att jag befinner mig i. Jag känner mig mer tillfreds och känner att ok, det är såhär just nu. Men jag vet ju att det är en del av mig och att den andra dystra kan komma tillbaka men jag försöker...

Mac fyllde år i veckan och jag kände att vi någonstans är civiliserade vuxna som kan gratta varandra så jag skickade iväg ett kort grattis. Sen dess har jag ju gått på nålar självklart och jag får kanske skylla mig själv.. men jag tyckte att jag borde visa att jag är vuxen och inte springer längre. Men jag kan ha fel...

Han hade hört av sig på fb idag och jag blev kall rakt igenom. Men jag var inte där då.. turligt nog. För om vi skulle prata, vad skulle jag säga?? Att han om och om igen får trampa på mig för att mina känslor för honom fortfarande finns? Inte bra. Nej jag får bara koncentrera mig på nuet.

Jag köpte pelargoner igår som jag ska fixa i ordning men först lite disk... ja ni vet... livet.

// Hanna

sorry...

Att jag är så svår att älska...

att jag inte lever upp till alla förväntningar....

att jag finns....

long time no see...

Ja det var länge sen jag såg honom, så länge sen att jag glömt hur han luktar... Ändå saknar jag honom så att det värker i hjärtat. Sjukt och dumt, för jag kommer aldrig mer få se honom.

Kanske är det den försvunna våren som gör mig melankolisk, eller så är det insikten om att jag är väldigt ensam.... I vilket fall så vill jag bo under täcket ett tag, kanske kommer jag ut när våren verkligen kommit till stan... om vi har tur.

träffade halva familjen idag, det var mysigt men fick mig samtidigt att sakna dem mer. Min syster är numera min idol. Hon är inte rädd för något, jag är rädd för allt.

// H

sunny saturdary

Jo det är soligt i stockholm idag, man ser en härlig blå himmel och jag kan tänka... ja det kommer att blir vår i år igen. Vet inte vad det är med mig riktigt, ibland är jag superglad och allt känns skitbra. Men sen faller jag ibland neråt i det svarta hålet igen... jaja. Jag har fler bra än dåliga dagar så jag är glad för det.

Sportlovet har gått så snabbt att jag knappt märkt det förutom att jag inte träffat barnen utan fått planera. Men på något sätt tar sakerna aldrig slut, jag tror man kan planera tills man dör utan att känna sig riktigt klar. Idag står städning på schemat här hemma så jag borde väl ta tag i det antar jag.

Nu sitter min lilla syster på en annan kontinent och jag är lite avis för att hon får se afrika... men det får väl bli ett mål att uppnå antar jag. Hoppas att hon har det bra och att hon inte hittar på några dumheter som tex. att komma hem som masaj eller liknande.

H

vi ska alla en gång dö...

Japp... en textrad som för alltid finns i mitt minne.. Kent gör sådan musik. Musik som biter sig fast och sätter ord på vad du känner. Fast egentligen är jag ju inte deppig, jag mår bra.. och det är ju läskigt. Knäppt nycker ni kanske men jag har mått dåligt så länge att jag inte riktigt vet hur man mår bra.

Mitt jobb gör att jag mår bra, jag känner mig glad... visst jag har mina dåliga dagar men jag hinner helt enkelt inte med att deppa... iaf inte speciellt länge. Det finns saker som stör mig men jag vet inte... det går över... Det är väl egentligen bara spanjoren som stör mig just nu... han är så tradig och jag orkar inte ta tag i det alls. kände att jag blev ställd mot väggen idag av min kollega och jag vet inte vad jag ska göra med det. Men överlag... så är det bra.

Kaoset har lagt sig över stan och snön tinar sakta bort. Nu känns det som att vi kanske får se våren igen trots allt. Och kanske är det där glädjen finns, i vetskapen om att det kommer varmare och ljusare dagar.

Idag ska jag till Uppsala och fira en nyfunnen vän, de är få men ibland dyker de upp. Jag ska försöka uppdatera lite mera...

Hola!

come out, come out...

Man kunde ju tro att jag skulle få se lite kändisar nu när jag håller till på Gärdet, mitt mellan svt och tv4. Men icke sa nicke. Idag när jag stog och väntade på tuben så kom jag på det.... Bengt Magnusson är ju såklart för rik för att åka tunnelbana som oss andra fattiglappar.
Jag förstår honom... vem tusan vill sitta fast i en tunnel i flera timmar?? Jaja, kändis jakten får väl helt enkelt fortsätta på säkrare jakt-marker.

Var och köpte min nya pojkvän i måndags... nu står han på laddning och i helgen ska vi ta en riktig mys-omgång med instruktionsbok och allt.

puss

bad feeling....

blä när jag öppnade tidningen i morse så stog det att stoppet i tuben igår berodde på att en man dykt ner på spåret efter sin mobil och blev dödad av tåget. Då fick jag en stor klump i magen eftersom jag var så sur på sl igår. Man kan ju inte rå för när någon dör direkt...

hm... det är mycket nu... det är skoj men jag känner att det tar på mig.. det kliar överallt nu känner jag och jag känner en viss dejavu-känsla. Vill inte ha tillbaka helvetesåret från förra året...

Vet inte vad som händer med Mr Pipe, känns lite skumt... men jag pallar inte tänka... det får bara hända som det vill nu... förhoppningsvis visar det sig... eller??
Han är go, men räcker det för att jag ska sluta tänka på annat?
Well det visar sig väl... snart är det iaf helg och sen är det bara en vecka kvar tills vi firar en väldigt försenad födelsedag med smörgåstårta och vin. KANONERS!

nu sängen!

SL är inte min vän...

idag åkte jag från jobbet kvart i fem för att hinna till träningen vid halv 6. En liten resa på en kvart... men det slutade med att jag åkte buss genom halva stan. Jag missade träningen med en halvtimme och innan jag var hemma var klockan halv sju. Inte roligt alls!

ingen träning och nu har jag ätit semla.. ingen bra dag alls tycker jag. Kanske kan träna nån annan dag. får lägga lite krut i helgen, tror väl inte att jag kommer att vara så upptagen på söndag. Man kan ju hoppas, men inte tro....

Förbannad som jag är så ska jag nu sätta mig soffan med en kopp te och bara vara. Ibland får man det, det säger min mamma =)

// Hanna

jaaaa...

Det är så mycket ljusare nu än för ett par veckor sen. Jag kan se ljuset i slutet på tunneln och jag kan verkligen känna att jag kommer överleva den här vintern med. Men snön ligger kvar och precis när man tror att den ska försvinna så faller det ner mer snö. Jag kan inte fatta att vi snart har haft snö i två månader.

Jobbet är sjukt segt när det gäller barnen, vet inte riktigt vad jag ska ta mig till om jag ska vara ärlig. Men det finns några underbara människor runt mig så jag håller mig på the sane-side. Men ibland undrar man varför barn är så jävligt... de kommer aldrig att bli några favoriter hos mig iaf.

Jag gjorde en grej mest på skoj, sökte som värd hos F&S. Men jag blev kallad till intervju och idag fick jag veta att jag blev antagen. Helt sjukt. Trodde inte ens att jag skulle få komma på intervju. Jag ska på utbildning på söndag och sen antar jag att det blir att börja jobba. Jag hoppas bar att jag får en tid som jag kan jobba på... så det inte blir nån sjukt dålig tid. Well det återstår att se.

Jag tog tjuren vid hornen och talade med Andy Pipe om hur det är.. eller inte riktigt men ajg sa att jag inte kunde känna av vad han tycker. Så nu hoppas jag på bättring och lite mer action... jag tror att det är det jag vill. Jag känner mig lite velig just nu. Men det är Macs fel... han har fuckat upp min hjärna ordentligt.

Nu ska jag fixa iordning min musli så jag har nåt att äta på jobbet i morgon. Brände ju första om gången men u blev det kanon tror jag.

hola!

var en millenium-bok!

Ja jag är iallafall "flickan som lekte med elden" just nu. Vet inte om jag har gett mig in i något jag itne kan hantera riktigt. Man ska ju låta det förflutna vara men jag har inte kunnat riktigt. Så nu sitter jag i en ordentlig smet... jaja. Var är Johanna när man behöver henne??
Jag hoppas att hon kommer hit nästa år, fatta vad skoj vi skulle ha....

I helgen träffade jag Andy Pipe och det var trevligt men jag vet inte... det är något som skaver i tanken på mig hela tiden. Kan det vara så att han är för snäll? Kan man vara för snäll tänker ni då... JA, det kan man. Man kan vara så snäll att man är för mesig.. och jag hatar sånt. Men är det så att jag bara dömmer honom efter det jag haft förut. Men ffrågan är varför jag egentligen jämför en superbra kille med ett svin... Ja... många frågor är det. Jag önskar att det fanns nån som gav mig ett par svar.

Jobbet går lättare nu, känns som att det är lite mer humant att gå dit på morgnarna. Men fortfarande känns det som att gå till ett dårhus varje dag. Varför kan man inte få både bra kollegor OCH bra barn?? Alla på jobbet är trevliga och det känns skoj att komma dit och träffa alla men varför måste jag ha barn som är släkt med Tazmanian Devil?? Det känns lite orättvist faktiskt. Jag vet att man inte ska vara otacksam men hallå... Ja ja, det blir bättre och bättre så man kan ju hoppas att det känns ok efter sportlovet. Men att bara tänka så gör lite ont.. saknar de gamla sötisarna en hel massa.
En rolig sak är ju att jag har blivit kallad till intervju för en plats som värd hos friskis, förhoppningsvis kan det leda till något bra. På onsdag är det dags så jag hoppas att det inte krockar med passet jag och super L bokat. Vi ska boxa skiten ur varandra igen.

// H

Everybody but me....

jag är kär.... i en låt... den säger allt och har en sån där rytm som jag gillar när jag känner mig såhär melankolisk. Ni vet... Inte för glad utan den smälter in i den grå vardagen.

Helgen har gått alldeles för fort tycker jag. Och imorgon är det måndag igen, jag vill INTE. Sjukt va?? Efter en vecka på mitt nya bra jobb så har jag kommit till ångeststadiet. Bara tanken på att gå dit en vecka till gör mig illamående. Jag vet inte.. känns som att jag har gett upp redan, ärligt så är det så. Jag pallar inte mer.
Kan ingen annan ta det, göra det åt mig. Jag vill ligga i en kokong och vänta tills min tid är över. Då det är dags för något nytt.

Igår var jag duktig och tränade, det bar emot att gå dit men väl på golvet var jag pigg och glad. Det kändes bra. Dans afro blev det och nu har jag träningsvärk i ryggen igen... haha. Att jag aldrig lär mig att stretcha ordentligt. Men men... känns bra ändå. Tror att jag ska boka ett pass i morgon med faktiskt.
På kvällen var jag på bio med Andy Pipe, vi såg Sherlock Holmes. Bra film måste jag säga, skoj att Mr Downey Jr. är tillbaka. Han är go Andy, men frågan är om jag känner rätt. Eller är det en spärr hos mig själv?? Vi får se.
Nu ska jag försöka göra nån mat eller så...

// H

ork...

Jag vet inte var min ork har tagit vägen men om nån hittar den så säg till. Isag hade jag första "riktiga" dagen på jobbet, alltså barnen var där idag. Det känns inte som att jag lyckades riktigt och det känns ju såklart lite trist. Men vad gör man, måste ju sätta ner foten när det är kaos. Fick lite pepp men det känns ändå inte helt bra. Men det här ska bara bli bra, så det är väl bara att kämpa på antar jag... jag ska vinna den här striden!

Haha, har precis hittat min nya favvosåpa. Tough love, en dejtingsåpa med arga latiniobrudar i. Kan det bli bättre??

Nu sängen.

// H

time flies...

Ja ibland flyger tiden iväg och man vill bara krampaktigt hålla i den för att hinna med så mycket som möjligt. Men ibland går det inte helt enkelt. Lite så har det varit de här dagarna. Men det har egentligen bara varit positivt.
I tisdags var jag första dagen på jobbet och sen dess har det flutit på. I torsdags fick jag äntligen träffa min Patsy igen, är nästan en månad sen sist och det kändes. Vi handlade arbetskläder till mig... massa fina, bilder kommer senare, och sen var det middag och prat på Aubegine. Den restaurangen hade jag nästan glömt. Men supergod mat och vi satt där så länge att de hann stänga nästan... hihi...
Igår hade vi vår sista planeringsdag inför skolstaten och kvällen avslutades med AW på Anglais. Det var jättetrevligt och fast jag drack för mina matpengar kändes det jättebra. När jag väl kom hem var jag supertrött och somnade gott för första gången på en vecka.

Haha jag måste bara berätta något roligt. Jag var tvungen att göra plats för mina jobbkläder i garderoben så jag tog ner alla jeans, och hopp där hittade jag två 20:or, så nu är jag ju Hanna med guldbyxorna =)

Nu ska jag dixka och städa lite innan jag gör mig iordning för en kväll i Råcksta... vi får se vad det ger.

// H

29 år...

Ja så är man äldre och inte vet jag om jag är ett dugg klokare än innan men äldre är jag och kanske har jag en gnutta åldersångest... men det är väl mer all den här gravid-hysterin som råder i min närhet för tillfället.
Jag vill oxå vara gravid och lycklig... ja alltså jag inser ju att man inte enbart blir lycklig för att man är gravid men hela grejen.. ja ni vet.
Men det var ju inte bara födelsedag igår, det var även premiär för mig på Jensen Education och jag tycker att det gick rätt bra. Är yngst igen, verkar som att det är min förbannelse att alltid vara yngst och ogift... suck.

Efter jobbet åkte jag till mormor och morfar för att träffa dem lite och slippa se min lägenhet i sitt kaotiska tillstånd med kylen i hela köket och mat över halv rummet. Men där slutade den bra delen av dagen. Vi fick vänta 45 minuter på tåget i 18 minusgrader. Det var inte roligt alls. Väl framme var jag trött och kall. Så det blev middag och sen sängen. Kände mig inte så speciellt trevlig. Men efter en god natts sömn så kändes det bättre och dagen har ägnats åt spel, prat och god mat. Känner mig dock inte helt pepp på att gå och jobba i morgon.. vet inte vad som gjort mig så melankolisk nu på kvällskvisten. Kanske är det så att den här idiotiska Mac har gett mig ångest. Trodde att han kanske hade förändrats men så var ju inte fallet... så nu måste han bort totalt.

I morgon är det jobb och jag ska försöka förklara för mina kollegor hur jag lyckats få mig själv avspärrad från skolhemsidan eftersom jag glömt mitt lösenord. Haha... då kommer de nog undra varför de anställt mig.. haha

// H

kraftsamling

igår var ju en riktig slödag, och eftersom jag somnade framför Harry Potter så kunde jag ju inte komma isäng ordentligt heller. Måste ju börja sova normal om jag ska orka med att börja jobba på tisdag igen... Det känns lite konstigt att börja jobba igen, har liksom gått runt och känt att jag inte ska jobba mer. Har varit helt fri. Men icke... tiden var bara till låns.
Så för att komma igång ordentligt gick jag upp tidigt och tog mig till city för att träna. Det blev dans Afro och det mina vänner var det roligaste jag gjort på länge. Svettigt men det kändes ju aldrig jobbigt. DocK tror jag ju att jag lär ha en del träningsvärk i morgon. Känner en sån där känsla i låren... hihi.

Idag står tvätt och städ på schemat. Annars får jag aldrig ordning på lyan, så jag måste vara lite duktig så jag kan äta popcorn och mysa med gott samvete ikväll.

// Hanna

Happy New Year!

Första dagen på det nya året som är fullt av nya möjligheter och förväntningar.
Jag hade en underbart rolig nyårsafton med glada, galna vänner. Vi åt, drack, skrattade och det var så skönt att få vara glad och lycklig.

Idag har jag dock inte gjort många knop och lägenheten ser ut som en krigszon. men det gör vi något åt i morgon, för i morgon är en annan dag förstår ni. Måste börja tro på framtiden. Lite av röran beror på att jag ännu inte packat upp mina väskor och att kylskåpet stå på kvart och tar upp hela köket. Men som sagt det är nya tag i morgon. Har vissa funderingar på att gå och träna i morgon.. borde nog verkligen göra det.

Jag fick mail från nya jobbet idag och fick lite onfo om första dagarna. Jag kommer att vara helt slut efter första dagen så något vidare firande av födelsedagen blir det nog inte, vi får ta det i slutet av månaden när jag har det lite fetare i pengaväg.

Nu ska jag dricka te och försöka göra nåt vettigt... typ.

// Hanna