jultankar

Året har gått fort samtidigt som det har gått så plågsamt långsamt. Vi sa ju att det här skulle bli året som skulle bli det bästa någonsin... men nu blev det ju inte riktigt så. Hjärtat är sargat och orkar nästan inte resa sig igen. Och när det väl rest sig så vacklar det, ska det våga stå igen eller kommer benen av ge vika igen?

Jag är glad samtidigt som jag är ledsen. Jag kan inte besluta mig får något samtidigt som jag inte har varit så säker på något i mitt liv.

Jag är helt enkelt förvirrad, som alltid...

Jag kan inte få maratonmannen ur huvudet idag och han får mig att le, samtidigt finns Mac där i skuggorna. Ruvar och väntar på att jag ska blotta strupen så att han får attackera igen. Så kära tomten det enda jag önskar mig iår är glömska. Jag vill glömma de två senaste åren av mitt liv så jag kan vara lycklig igen.. på riktigt. Jag vill kunna glödjas åt det härliga som händer just nu. Det är ju på riktigt. Men tankarna snurrar och jag känner att det kommer att kantra... sooner or later...

Men kanske är jag paranoid, kanske kommer allt att gå bra och min hjärna suddar ut tidigare hemskheter från mitt minne.

Snart är det hemfärd... två dagar kvar faktiskt. Känns lite overkligt men som vanligt så har jag tidsbrist såhär i slutet och hoppas att saker bara ska falla på plats av sig själva... haha. Ni vet ju hur det brukar gå...

Kommer sakna Sis något hemskt när hon inte är vid min sida när vi klar granen och inte tjatar på mig att vi ska göra julgodis. Varför ska hon bli stor undrar jag... varför kan vi inte bara frysa tiden?

Blä märker att jag nattdeppar som vanligt alltså ska jag gå och sova istället.