atombomb...

Jag lyssnar på Håkan och försöker hålla kvar den där känslan av London bara för att jaga iväg känslan i magen som hela tiden vill slå rot i tanken. Den där känslan av att saker inte är som de ska. Jag vet inte varför folk säger att det är härligt att vara kär, jag tycker att det är en hemsk plåga. Det bränner i mig av ord som träffar fel och förhoppningar som går i kras. Varför ska man ge sitt hjärta till någon som inte är snäll mot det....någon gång?? Men jag vet ju att andra kan vara lyckliga så antar att det bara är fel på mig, så nu ska jag sluta läsa dessa bloggerskors happy blogs där allt är rosa fluffiga moln och barnagosande. Hua jag står inte ut alls.

London var underbart och om jag fått leva en endaste dag i hela mitt liv så hade jag stannat där i Camden för alltid och aldrig varit olycklig igen. Och låtarna skulle inte vara ledsna och hemska och jag hade ätit kinesmat ur en foliekartong och suttit vid en kanal med en vän som inte finns någon annanstans.

Men jag är tillbaka i den grå vardagen där allting gör för ont...så jag tar en svängom längs sorgsna avenyer med Håkans ord i mina öron...

lite kärlek åt mitt håll...

Jag vill jag vill att det ska vara sant... att det faktiskt finns någon som tycker om mig på riktigt. Men jag kan inte riktigt få in i min skalle att det kan vara så... att han gör det. Men jag hoppas att han inte ger upp om mig. Jag hoppas att han fortsätter att försöka övertyga mig om att jag är värt något och att han gillar den jag är.

Men i morgon är det jag och Håkan som gäller, jag ska få se Håkan i sitt esse hoppas jag ju såklart. Försöker lyssna in mig på den nya plattan men är tyvärr inte överförtjust. Kanske behöver han mer tid den här gången.

Om bara två dagar är jag påväg... till Äventyret. Och min lilla Sis som inte är liten längre och som har tagit modet till sig och gett sig ut i värld

en. Det där som jag bara kan önska att jag gjorde. Men nu ska vi iallafall ses, även om jag är lessen att inte jag fått något inlägg i bloggen.... =(

Hoppas att denna vecka stannar i minnet för en lång lång tid...

vårtecken..

Lägger upp en bild på något fint, för jag själv känner mig som en sunkig spunk. Men jag hoppas att det ska gå över nästa vecka när jag åker till LONDON!!

Jag ska träffa mig fina Sis som är så söt att man nästan dör, själv är jag som sagt inte mycket för världen alls. Det här med att kärleken spirar och alla par kommer ur sin dvala gör mig mest deppad kan jag säga. Men jag försöker att tänka på hur gött det ska bli att få se något annat. Att jag inte alls är lessen över att han inte verkar gilla mig så mycket som jag gillar honom... ja ni vet. Hatar vårkänslor!

I morgon är det den stora jakten på resväska. Jag måste ha en och det är i sista minuten jag är ute och letar, som vanligt. En billig och lagom stor så jag kan shoppa lite på primark =)

Jag ska oxå försöka hinna städa klart för den lilla vårstädningen blev till ommöblering och den tog väldigt lång tid. Men om jag kommer upp i tid så ska det nog gå.

hola!