vi ska alla en gång dö...

Japp... en textrad som för alltid finns i mitt minne.. Kent gör sådan musik. Musik som biter sig fast och sätter ord på vad du känner. Fast egentligen är jag ju inte deppig, jag mår bra.. och det är ju läskigt. Knäppt nycker ni kanske men jag har mått dåligt så länge att jag inte riktigt vet hur man mår bra.

Mitt jobb gör att jag mår bra, jag känner mig glad... visst jag har mina dåliga dagar men jag hinner helt enkelt inte med att deppa... iaf inte speciellt länge. Det finns saker som stör mig men jag vet inte... det går över... Det är väl egentligen bara spanjoren som stör mig just nu... han är så tradig och jag orkar inte ta tag i det alls. kände att jag blev ställd mot väggen idag av min kollega och jag vet inte vad jag ska göra med det. Men överlag... så är det bra.

Kaoset har lagt sig över stan och snön tinar sakta bort. Nu känns det som att vi kanske får se våren igen trots allt. Och kanske är det där glädjen finns, i vetskapen om att det kommer varmare och ljusare dagar.

Idag ska jag till Uppsala och fira en nyfunnen vän, de är få men ibland dyker de upp. Jag ska försöka uppdatera lite mera...

Hola!