ångest...

okej jag kommer att ha en sjuk ångest när jag tittar på mitt kontoutdrag nästa gång men jag var tvungen att beställa tid på United för mitt hår ser ut som f..n. Så inga stövlar blir det för matpengarna utan en klippning... haha. men det kanske bara är bra.. om jag inte har några pengar att äta för så kanske jag går ner några kilon... och det är ju alltid bra. Tycker verkligen inte om mitt utseende just nu.. folk går ju och tror att jag är gravid.. kan aldrig vara positivt.

Kanske borde jag ta en före bild så ni ser hur fint det blir efteråt...

Det blev en sen tid så sen får vi väl skynda till flygplatsen, men hellre skynda än vara ful... haha.

// Hanna

last days of the year...

hoho... julen är över och jag har överlevt två fester på rad.. det är typ mer än jag festat på ett halvår. Jag och Sis var på hemmastan och jag insåg att jag är gammal... dessutom träffade jag gamla ragg... inte så trevligt kanske. Han var iofs fulare än förr vilket på nåt sätt gladde mig. Jag är ju evil...
Igår var jag ute med Danny och Peppe med flickvänner.. jo ni go´vänner. Flickorna var med och de pratade med mig... undrens tid är itne förbi helt enkelt.
På natten var vi på donken och hörde på kass live musik, samt provade på att åka nattbuss hem i en timme. Det är sjukt vad dålig lokaltrafiken är här nere. Saknar storstan på det viset, erkänner!

Har kommit till ett annat stadium med mr Pipe och tror att det är det jag vill, Mac spökar ju för mig och fast jag inte vill så finns han alltid i periferin. Måste ta och göra nåt åt detta.

Nu ska jag sova lite, ska försöka uppsöka ett gym i morgon minsann.

H

possibillity...

Har ni inte hört lykke li:s låt "possibility" så måste ni göra det genast. Annars finns det en risk att ni missar något stort... jag älskar, är nästan besatt av denna låt. Den innehåller allt jag känner och den är bara jag... mitt väsen... nja.. kanske lite överdrivet men älskarn iaf.

Det har varit en sjukt bra och lugn julafton. No fuzz utan bara vi... Jag fick inte så många julklappar men de jag fick var fina och sånt jag verkligen behövde. Det är ju det som är huvudsaken. Vem vill egentligen ha en massa som man INTE behöver??
Jag är nöjd... dessutom har jag ju en klapp kvar som kommer snart... och det blir lite spänning kvar. Sånt gillar vi.

Jag har en massa skumma konstiga saker som virvlar runt i skallen, vet inte riktigt vad jag ska tro om nåt just nu.. men känner väl kanske att det får vara till en annan dag. Jag löser ju inget hur mycket jag än funderar. Kanske måste man inse att man inte kan förstå hur andra tänker hur man än kämpar.

Nä nu ska jag försöka lägga mig för annars kommer jag aldrig att orka upp till julottan i morgon.

// Hanna

jul och 100:e inlägget

Japp, nu är det julafton och vi har precis ätit grötfrukost. Nu lyssnar vi på Lars Vegas och fixar det sista. Alla klappar är inköpta men jag har några kvar att slå in till klappspelet. Det känns lite juligt trots att all snön som föll i tisdags nu håller på att töa bort... man kunde ju önska att snön fick ligga kvar och man fick se en blå himmel. Men man kan inte få allt här i världen.

Nu ska jag gå upp och slå in resten av klapparna och sen göra julskrubben. Så jag känner mig fin sen.

Mac som dök upp spökar nu i mina drömmar igen. hua... well well!

// Hanna

flyttar söderut!

Nu drar jag och min förskylning ner till de skånska vidderna och hoppas att lantluften kan bita på den här hemska hostan och det ständigt rinnande snoret. Kroppen tog verkligen det här med jullov på allvar och pajade ihop totalt... suck!

Det var sjukt sorgligt att säga hej då igår, det gick bra fram till att jag skulle säga hej då till min muminmamma, då brast det och tårarna rann åt alla håll... stackars föräldrar måste ju tro att jag var galen. Men nu är det gjort och jag har ju dock lovat att hälsa på alla nästa termin så jag får ju se dem igen.. men det känns som att jag förlorat något stort!

igår kväll/natt hände något som jag faktiskt inte hade väntat mig. Någon från förr som poppade upp som gubben i lådan och fick mig helt ur balans. Men jag klarar som vanligt skivan och tyckte att jag skötte mig bra. För en gångs skulle var jag on top. klockan är nu 6.05 och jag har varit vaken i 1,5 timme. Det är inte helt friskt inser jag men snart är jag hemma. Biljetten är redo och nu ska jag bara packa ner min lilla Pelle.

Adios amigos!

upploppet.....

inte upplopp som i riot, mer som upplopp som spurt innan målgång. I morgon är min sista dag på Tuna 4-ever. Känns lite märkligt måste jag säga... fick en massa presenter idag... kommer bilder i morgon eftersom jag inte kunde bära hem allting. Jag kommer nog gråta i morgon... bäst jag tar på mig bästa office-stassen.

Natti!

hm....

Okej då... jag har inte svinet.. istället har jag ett stukat lillfinger. Vem sa att det var roligt att jobba med barn??
Okej det kanske var lite mitt eget fel men ändå.. ska det verkligen vara såhär... jag tycker verkligen synd om mig själv ska ni veta. Fick dessutom tejpa fingret själv... suck!

Well min vänner bara tre dagar kvar på tonfisk-fabriken. Sen är det vida vidder i söder som gäller. Önskar att jag hade fått åka bil ner och bara sväva över fälten.

Sen tycker jag väl at ni ska ge mig lite vuxenpoäng för att jag gick av bussen hållplats tidigare och gick hem, bara för att det är nyttigt att gå... eller för att jag bara inte pallade vänta tills de bytt chaffis. Vem vet?

Nu ska jag krypa ner i bädden tillsammans med mina kvälster och sova gott.

// H

svinet...

jag tror minsann att jag kanske fått svinet... där fick jag för att jag vägrar ta sprutan...
Igår började halsen göra ont och sen kom feber och frossa. Men jag sov och på morgonen mådde jag fint igen.. kanske lite hes. Men nu ikväll så känns halsen tjock igen och jag hoppas bara att jag inte mår piss i morgonbitti... måste ju jobba.

Dagen har varit en berg och dalbana av känslor. Jag var helt övertygad om att mr Pipe inte skulle höra av sig och jag var beredd för en rejäl utskällning. Men då bara dyker han upp som gubben i lådan och jag antar att jag kanske överreagerat... men man blir ju sån när det är allt man upplevt innan.. eller hur??
Nåväl, vi hade en helt underbar dag och jag vile inte att det skulle ta slut. Men det gör det ju alltid. Men jag hoppas att han känner som jag... eller så kanske jag är ute och svirar i alltför stora känslor... måste vara lugn!

men tillbaka till min sjukdom... hemska tanke att jag ska gå och bli sjuk nu... hinner bara inte med det, så det får vara tills jag kommer hem iaf. Men jag måste ju vara så alert att jag kommer med tåget på fredag morgon.. annars är ju hela julen förstörd.

Nu ska jag gå och sussa.

// H

If I kiss U were it´s sore...

Jag lyssnar på min favvo idag för att det ska kännas bättre. Men det gör det egentligen inte ändå. Men vad gör man?
Jag känner mig fruktansvärt gammal och grå, det fattas mig något. Den hederliga gamla biologiska klockan har börjat ticka i mig av allt som händer runt omkring och jag vill bara skrika av paniken som väller upp i bröstet. Är min tid ute? Har tåget gått? Jag blundar för att slippa tänka och ser bara ansikten, på människor jag en gång känt.

Jag är glad för deras skull, det är jag. Men samtidigt lessen för min egen... att jag står ensam kvar när sista föreställningen är slut och alla andra går hem. Jag får stenhjärta.

inte ens tanken på pipan hjälper... tänker att det är för bra för att vara sant... som allt annat har varit. Tänker på ödet, tänker på Mac. Livet passerar i revy... bakom en ridå av tårar.

I tisdags var jag mer pepp, då var jag och Sis på en oförglömlig konsert, Regina rules! Om jag fick så skulle jag reinkarneras till henne i mitt nästa liv. En talangfull, söt och blyg liten viol. Hade himla roligt!

Nedräkning:

• 5 arbetsdagar kvar på Tunacan
• 7 dagar kvar till hemfärd
• 14 dagar kvar till julafton

Japp, det var ett försök till upp-peppning av detta sorgliga blogginlägg. Nu ska jg försöka diska lite... tjipp.

// H