Jag känner mig fruktansvärt gammal och grå, det fattas mig något. Den hederliga gamla biologiska klockan har börjat ticka i mig av allt som händer runt omkring och jag vill bara skrika av paniken som väller upp i bröstet. Är min tid ute? Har tåget gått? Jag blundar för att slippa tänka och ser bara ansikten, på människor jag en gång känt.
Jag är glad för deras skull, det är jag. Men samtidigt lessen för min egen... att jag står ensam kvar när sista föreställningen är slut och alla andra går hem. Jag får stenhjärta.
inte ens tanken på pipan hjälper... tänker att det är för bra för att vara sant... som allt annat har varit. Tänker på ödet, tänker på Mac. Livet passerar i revy... bakom en ridå av tårar.
I tisdags var jag mer pepp, då var jag och Sis på en oförglömlig konsert, Regina rules! Om jag fick så skulle jag reinkarneras till henne i mitt nästa liv. En talangfull, söt och blyg liten viol. Hade himla roligt!
Nedräkning:
- 5 arbetsdagar kvar på Tunacan
- 7 dagar kvar till hemfärd
- 14 dagar kvar till julafton
// H
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar