Igår var allt en dimma men jag såg vissa saker klarare än någonsin... men andra är mer suddiga än på länge. Mina val gör att jag funderar. Som att jag egentligen någonsin slutat säger ni då... jag är beredd att hålla med er. Jag vet, jag tror att jag är gjord för kronisk olycklighet. Jag tål inte lycka...
Men jag får väl se tiden an och ta sakerna som de kommer. Jag hatar att ta jobbiga beslut med de måste ju ändå göras nån gång så jag vet ju att dagen kommer. Men kanske inte just nu bara, det orkar jag inte.
istället lyssnar jag på Florence + the machine och dansar... dansar dansar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar