springtime

Det är vår och jag börjar vakna ur den hemska dvalan jag känt att jag befinner mig i. Jag känner mig mer tillfreds och känner att ok, det är såhär just nu. Men jag vet ju att det är en del av mig och att den andra dystra kan komma tillbaka men jag försöker...

Mac fyllde år i veckan och jag kände att vi någonstans är civiliserade vuxna som kan gratta varandra så jag skickade iväg ett kort grattis. Sen dess har jag ju gått på nålar självklart och jag får kanske skylla mig själv.. men jag tyckte att jag borde visa att jag är vuxen och inte springer längre. Men jag kan ha fel...

Han hade hört av sig på fb idag och jag blev kall rakt igenom. Men jag var inte där då.. turligt nog. För om vi skulle prata, vad skulle jag säga?? Att han om och om igen får trampa på mig för att mina känslor för honom fortfarande finns? Inte bra. Nej jag får bara koncentrera mig på nuet.

Jag köpte pelargoner igår som jag ska fixa i ordning men först lite disk... ja ni vet... livet.

// Hanna