annandag...

Det är annandag jul och jag har precis smakat kanske den äckligaste glöggen någonsin... drick aldrig saffransglöggen från systemet... blurk.

Annars har dagen varit så lugn den kan bli och det har varit skönt. Känner hur jag kanske varvar ner lite efter en hektisk höst. Tog igen en massa tid med finLina igår och det var härligt. Hon är bäst...

I morgon kommer pojken... och det ska bli mysigt. Vi har ju dock inte varit tilsammans såhär lång tid nån gång så vi får väl se vad som händer. Men jag har stora förhoppningar på den här veckan. Kanske inte smart alltid men så är det.

Men frågan är när man egentligen ska ändra sin FB status... någon som har något förslag?? Egentligen är det väl ingen stor grej men jag tycker ändå att det är lite jobbigt... det blir ju som på riktigt när man gör det. Och alla (läs Mac) kommer ju att se det... jag vill ju iofs att han ska se det men jag är på något sätt rädd att han inte ska bry sig alls... Frågan är kanske varför jag bryr mig alls... suck.

Jag borde gå en kurs i hur man är lycklig...

// H

jultankar

Året har gått fort samtidigt som det har gått så plågsamt långsamt. Vi sa ju att det här skulle bli året som skulle bli det bästa någonsin... men nu blev det ju inte riktigt så. Hjärtat är sargat och orkar nästan inte resa sig igen. Och när det väl rest sig så vacklar det, ska det våga stå igen eller kommer benen av ge vika igen?

Jag är glad samtidigt som jag är ledsen. Jag kan inte besluta mig får något samtidigt som jag inte har varit så säker på något i mitt liv.

Jag är helt enkelt förvirrad, som alltid...

Jag kan inte få maratonmannen ur huvudet idag och han får mig att le, samtidigt finns Mac där i skuggorna. Ruvar och väntar på att jag ska blotta strupen så att han får attackera igen. Så kära tomten det enda jag önskar mig iår är glömska. Jag vill glömma de två senaste åren av mitt liv så jag kan vara lycklig igen.. på riktigt. Jag vill kunna glödjas åt det härliga som händer just nu. Det är ju på riktigt. Men tankarna snurrar och jag känner att det kommer att kantra... sooner or later...

Men kanske är jag paranoid, kanske kommer allt att gå bra och min hjärna suddar ut tidigare hemskheter från mitt minne.

Snart är det hemfärd... två dagar kvar faktiskt. Känns lite overkligt men som vanligt så har jag tidsbrist såhär i slutet och hoppas att saker bara ska falla på plats av sig själva... haha. Ni vet ju hur det brukar gå...

Kommer sakna Sis något hemskt när hon inte är vid min sida när vi klar granen och inte tjatar på mig att vi ska göra julgodis. Varför ska hon bli stor undrar jag... varför kan vi inte bara frysa tiden?

Blä märker att jag nattdeppar som vanligt alltså ska jag gå och sova istället.

stackars lilla mig...

Jag är sjuk och har sovit halva dagen redan... fast det kan ju bero på att Marathonmannen inte lät mig sova i hans säng... fattar faktiskt inte och är grymt frustrerad. Vad vill han egentligen? Ska vi vara bästisar? Det vill inte jag...

det är alldeles för många dagar tills jag sitter på ett tåg hem och julen är här... vill ha ledigt nu och bara få vara. Det är ju det jag vill.

Jag vill oxå ha en kille som vågar vara sig själv med mig, när händer det? Är trött på idioter nu!

// Lilla H

snowy day

Jaha när jag vankade i morse var det inte av fågelsång, det var av snöröjningen. Det har fallit en en del snö under natten och hela världen är vit, men tyvärr är det töväder så det kommer att försvinna igen. Trist men så är det. Jag försöker känna den där underbara julkänslan som bör krypa på mig nu när det snart är 1:a advent och jag borde se slutet. Men jag ser inte slutet, de 25 dagar som är kvar tills jag får åka hem känns överstigliga helt enkelt. Jag saknar hem, jag saknar bort.... fick en lite fråga häromdagen om vi inte skulle åka till gran canaria över jullovet... IWISH!!

Men nu har ajg redan bestämt att jag vill åka hem och står fast vid det... men visst hade det varit skönt??

Det går inte så bra annars heller, jag har lyckats dra på mig en förkylning som gör att öronen värker och halsen gör ont. Men jag hoppas att jag är friskare på måndag för att vara sjuk är en omöjlighet helt enkelt. Men man orkar ju alltid mer än vad man tror.... det har vi ju alla hört nån gång... eller?

Snart åker vi på vår kryssning och jag känner mig så inte pepp som jag kan... fattar inte varför men det roliga har lixom försvunnit. Men kanske blir det skoj när vi väl är där.

Idag ska jag iallafall dricka kaffe och lösa korsord medans tvätten blir klar i tvättstugan och sedan träffa marathonmannen ikväll.... vet inte men det käns på något sätt som ett avgörande nu... alla dessa hemska trista val...

// Hanna

själv, ensam och enda...

oui det är jag.

Det känns väldigt tomt sen lilla Sis åkte sin kos och det är lite trist. Vi hade skoj tycker jag. Men hon skulle på äventyr och jag fick återgå till mitt trista grå liv. Men men... så är det.

Tiden snurrar fortare än någonsin och jag vet inte hur jag ska få stopp på den, känns som att jag får vara glad om jag hinner andas då och då. Men jag försöker verkligen att hitta balansen igen. Försöker komma igång med träning och spikmatta igen bara för att få tid för bara mig. Men det är svårt. All tävlan tar ut sin rätt i slutänden, vi vet det alla men ändå håller vi på. Skumt eller hur.

Ikväll ska jag iaf på bio och efterföljande middag med Marathonmannen och vi får se hur det går. Jag är väldigt velig med mitt hjärta just nu. Jag vet ju vad jag borde tänka men det går inte så bra. Månniskor som inte är bra för mig borde raderas men jag vet ju att det ändå kommer bita mig i svansen en dag. Så jag låter det bara bero, men det är inte snällt. Jag vet.

Jag låter tiden gå och försöker att inte tänka alls. Det blir nog bäst så.

// Hanna

movietime

Jag gillar ju att titta på film och nu när hösten visar sig från sin sämsta sida så försöker jag att syssla med trevliga saker inomhus, som att mysa framför en film med en kopp te och levande ljus...

Eftersom jag är Buzzare så fick jag tillfälle att prova LOVEFiLM och det är faktiskt himla praktiskt... de kommer hem i lådan och man behöver inte välja själv, nu vet ju att jag har sån beslutsångest. Jag kommer absolut fortsätta efter att min provtid är slut.Prova ni med!

//Hanna

magiskt men tragiskt...

Sometimes I wish for falling
Wish for the release
Wish for falling through the air
To give me some relief
Because falling's not the problem
When I'm falling I'm in peace
It's only when I hit the ground
It causes all the grief