snowy day

Jaha när jag vankade i morse var det inte av fågelsång, det var av snöröjningen. Det har fallit en en del snö under natten och hela världen är vit, men tyvärr är det töväder så det kommer att försvinna igen. Trist men så är det. Jag försöker känna den där underbara julkänslan som bör krypa på mig nu när det snart är 1:a advent och jag borde se slutet. Men jag ser inte slutet, de 25 dagar som är kvar tills jag får åka hem känns överstigliga helt enkelt. Jag saknar hem, jag saknar bort.... fick en lite fråga häromdagen om vi inte skulle åka till gran canaria över jullovet... IWISH!!

Men nu har ajg redan bestämt att jag vill åka hem och står fast vid det... men visst hade det varit skönt??

Det går inte så bra annars heller, jag har lyckats dra på mig en förkylning som gör att öronen värker och halsen gör ont. Men jag hoppas att jag är friskare på måndag för att vara sjuk är en omöjlighet helt enkelt. Men man orkar ju alltid mer än vad man tror.... det har vi ju alla hört nån gång... eller?

Snart åker vi på vår kryssning och jag känner mig så inte pepp som jag kan... fattar inte varför men det roliga har lixom försvunnit. Men kanske blir det skoj när vi väl är där.

Idag ska jag iallafall dricka kaffe och lösa korsord medans tvätten blir klar i tvättstugan och sedan träffa marathonmannen ikväll.... vet inte men det käns på något sätt som ett avgörande nu... alla dessa hemska trista val...

// Hanna