Ja det var länge sen jag tyckte att jag hade något att skriva men jag tror jag har något i mig nu som måste ut. Jag kan inte riktigt smälta att min syster ska flytta från landet. Jag menar visst det har varit långt hela tiden men nu är det ett annat land hon ska befinna sig i... precis när jag kände att hon var min vän igen... jaja. Det ordnar sig nog. Hon är ju modig som få som åker. Jag är lite avis eftersom jag aldrig gjorde något sådant... jag följde efter en kärlek som inte fanns istället. Dagar som flytt kommer aldrig igen som de säger.
Men jag kanske är överens med hösten iår, har en bra känsla i magen. Men är rädd att sabba allt med att vara för mycket mig... Men vi kan väl alla hålla tummarna för att det går vägen och han visar sig vara bra?
Jag känner mig iallafall lite hoppfull för första gången på länge.
I morgon är det måndag och min första Linas matkasse ska komma, väldigt spännande. Kanske är lyxigt att beställa mat hem till dörren men jag känner att det får vara värt det. Det är en gång i månaden och det kan jag allt unna mig själv. Sen ger det inspiration och omväxling.
Känner mig ändå lite melankolisk över att det är söndag och jag vill verkligen inte gå till jobbet i morgon... men man måste ju som den goda arbetaren man är. Blä!! Jag är ledsen för att Gävle slutar, det kommer att bli ett stort svart hål kvar bara.
Nä nu ska jag lägga mig på spikis och läsa Igelkottens elegans.
Ciao!
