atombomb...

Jag lyssnar på Håkan och försöker hålla kvar den där känslan av London bara för att jaga iväg känslan i magen som hela tiden vill slå rot i tanken. Den där känslan av att saker inte är som de ska. Jag vet inte varför folk säger att det är härligt att vara kär, jag tycker att det är en hemsk plåga. Det bränner i mig av ord som träffar fel och förhoppningar som går i kras. Varför ska man ge sitt hjärta till någon som inte är snäll mot det....någon gång?? Men jag vet ju att andra kan vara lyckliga så antar att det bara är fel på mig, så nu ska jag sluta läsa dessa bloggerskors happy blogs där allt är rosa fluffiga moln och barnagosande. Hua jag står inte ut alls.

London var underbart och om jag fått leva en endaste dag i hela mitt liv så hade jag stannat där i Camden för alltid och aldrig varit olycklig igen. Och låtarna skulle inte vara ledsna och hemska och jag hade ätit kinesmat ur en foliekartong och suttit vid en kanal med en vän som inte finns någon annanstans.

Men jag är tillbaka i den grå vardagen där allting gör för ont...så jag tar en svängom längs sorgsna avenyer med Håkans ord i mina öron...

lite kärlek åt mitt håll...

Jag vill jag vill att det ska vara sant... att det faktiskt finns någon som tycker om mig på riktigt. Men jag kan inte riktigt få in i min skalle att det kan vara så... att han gör det. Men jag hoppas att han inte ger upp om mig. Jag hoppas att han fortsätter att försöka övertyga mig om att jag är värt något och att han gillar den jag är.

Men i morgon är det jag och Håkan som gäller, jag ska få se Håkan i sitt esse hoppas jag ju såklart. Försöker lyssna in mig på den nya plattan men är tyvärr inte överförtjust. Kanske behöver han mer tid den här gången.

Om bara två dagar är jag påväg... till Äventyret. Och min lilla Sis som inte är liten längre och som har tagit modet till sig och gett sig ut i värld

en. Det där som jag bara kan önska att jag gjorde. Men nu ska vi iallafall ses, även om jag är lessen att inte jag fått något inlägg i bloggen.... =(

Hoppas att denna vecka stannar i minnet för en lång lång tid...

vårtecken..

Lägger upp en bild på något fint, för jag själv känner mig som en sunkig spunk. Men jag hoppas att det ska gå över nästa vecka när jag åker till LONDON!!

Jag ska träffa mig fina Sis som är så söt att man nästan dör, själv är jag som sagt inte mycket för världen alls. Det här med att kärleken spirar och alla par kommer ur sin dvala gör mig mest deppad kan jag säga. Men jag försöker att tänka på hur gött det ska bli att få se något annat. Att jag inte alls är lessen över att han inte verkar gilla mig så mycket som jag gillar honom... ja ni vet. Hatar vårkänslor!

I morgon är det den stora jakten på resväska. Jag måste ha en och det är i sista minuten jag är ute och letar, som vanligt. En billig och lagom stor så jag kan shoppa lite på primark =)

Jag ska oxå försöka hinna städa klart för den lilla vårstädningen blev till ommöblering och den tog väldigt lång tid. Men om jag kommer upp i tid så ska det nog gå.

hola!

två bröllop och en begravning....

Jag och katten sitter som två nattugglor och vill inte gå och lägga oss...eller rättare sagt det är jag som inte vill lägga mig. Jag vill inte ligga där och låta tankarna få fritt spelrum återigen. Fick idag höra goda nyheter och tro mig jag gläds av hela mitt hjärta. Men samtidigt blir det så tydligt hur kolossalt misslyckad jag är. Jag sitter ensam i min dyra stockholmslägenhet och lussnar på Lykke Li som sjunger om hur the sadness is al blessing. Och därute firar människor sin kärlek. Fy bubblan!

Det spelar ingen roll hur mycket jag mentalt försöker intala mig att det är ok, för det är det inte. Jag är inte ok. Allt suger och jag vet inte varför. Så medan andra går på någons bröllop och firar, så kommer de att få gå på min begravning. För någon gång kommer min grå varelse att gå i jorden, dö av ensamheten och utanförskap. Och alla kommer säga att de inte egentligen kommer ihåg mig alls. Jag har bara gått dem förbi.

Det enda jag vill är att vara en sådan där person som lyser upp ett rum när hon går förbi. Någons ljus... eller bara någon som betyder något för någon. Men vi kan inte få allt här i världen, eller hur?

// H

förlåt!

Jag är verkligen ledesen för att det är sån bloggtorka men jag har verkligen inget att skriva om. Jag jobbar, kommer hem, äter, glor på tv och sen går jag och lägger mig. Det händer inget skoj, jag är inget skoj och alla andra har massor att göra... suck.

Jg lovar att komma med et mer innehållsrikt inlägg på fredag när jag är LEDIG!!!!!

puss

no sound but the wind...

Jag har ingen inspiration alls därav bloggtorkan... jag åker i en känslo-karusell 1000 gånger om dagen och vet inte vad jag vill egentligen. Men känner väl att jag måste få ur mig allt ändå.

Göteborg var fantastiskt, men lämnade mig med många frågor... som fortfarande är obesvarade. Men jag ska hålla ut och inte göra om alla gamla misstag. Jag avundas Sis samtidigt som jag tänker på henne och situationen hon är i varje dag. Jag vill ut, bort och till nåt annat.... jag känner igen det.... det är vinter/våren. Den gnager på mina inälvor och får mig att bli galen.

I söndags var det vår i luften och jag köpte ett staffli för att ta fram den lilla konstnären i mig. Men idag har snön yrt hela dagen och det känns som vargavintern är tillbaka och tynger mig... suck!

Men jag får väl fortsätta träna, dansa och umgås med mina vänner tills sommaren kommer och sveper bort all ångest...

// H

2011..

this is the year, this is the year when it will happen... som Marit Bergman en gång sjöng. Jag har gjort slut med Marathonmannen och känner att det kanske var ett av mina bästa beslut på länge. Jag orkar inte vara någons dadda, har nog med mig själv. Men jag mår bra, kanske för att det finns en sailor som upptar mina tankar och bombarderar mig med sms och får mig att skratta konstant. Måste nog ta en tur till gbg snart, på ett eller annat sätt måste jag få träffa honom snart för jag blir galen...

Kanske är det iår som det händer och jag faktiskt får det jag vill ha. Vem vet. I morgon kommer det iallafall en liten pälsboll hit, min lilla Coco/Zoey. Måste nog bestämma mig för namnet snart men jag väntar tills hon kommer. Men efter jobbet måste jag åka och köpa grejer till henne så att jag är redo när han kommer över med henne. Ska bli så mysigt!!

Nu ska jag dricka te, smaka på mitt nybakade bröd och messa en sailor.

// H