Aha...

De säger att man inte ska döma hunden efter håren och jag måste hålla med. Var på date idag och jag hade inga förväntningar utan åkte dit bara för att ha något att göra egentligen. Men så fel jag hade. En otroligt rolig, trevlig och intelligent kille som jag dömde ut bara för att han inte följde min utseende mall... Jag hade en superrolig kväll och jag vill träffa honom igen...

Ibland kanske man faktiskt ska gå ur sina ramar, annars missar man kanske IT.

// Lilla H

träning=eldprov...

Ja herregud vad jag är otränad mina vänner. Jag var på ett pass med dans afro och nu känns det som att min kropp ska gå av på mitten. Men jag får väl skylla mig själv som låtit träningen förfalla såhär.

Men idag kom jag på att jag ju faktiskt gillar detta, så nu ska det bli andra bullar... eller inga bullar alls kanske. Om jag ska kunna shoppa kläder i mindre storlekar nästa gång är det nog bäst att träningen kommer igång nu. Men jag har ju veckan ut på mig sen ska vi iväg och träna biceps i borlänge =)

Det ska bli så skoj att komma iväg på festival igen, och med sis som nog kommer vara ett excellent festival-sällskap.

Nu till sängen som ropar på mig.

// H

uppehåll...

Jag är inte död, bara trött, stressad och allmänt less i perioder... jag återkommer när jag fått lite inspiration och tid...

Men jag saknar mina nära och kära, men kommer snart få träffa dem så jag håller modet uppe!

// H

doktorn kan komma....

Åh herregud. Efter den här natten kommer alla andra nätter kännas som himmelriket kan jag säga. Jag vaknade upp och kunde inte andas och det kändes som att jag brann. Hatar verkligen att vara förkyld....

jaja, ny dag nya bekymmer. men näsdropparna följer mig överallt idag.

Mitt bröd blev ju gott iallafall.

// H

Mac....

Vi har träffats och jag dog inte. Jag var grymt nervös och hade hela tiden tanken om att han inte skulle genomföra det den här gången heller... Men han ringde, han kom och vi fikade... som två helt vuxna människor. Jag vet inte.... nu känns det bra.

Jag har saknat honom mer än jag kunnat ana och att få se honom.... det gjorde mig lugn. Både för att jag haft sån ångest över att det blev som det blev och för att jag tänkt så mycket på det att jag blivit galen. Jag har ett annat lugn nu... det är över.

Nu kan jag fokusera på att gå vidare.

Våren är underbar, livet börjar på nytt!

springtime

Det är vår och jag börjar vakna ur den hemska dvalan jag känt att jag befinner mig i. Jag känner mig mer tillfreds och känner att ok, det är såhär just nu. Men jag vet ju att det är en del av mig och att den andra dystra kan komma tillbaka men jag försöker...

Mac fyllde år i veckan och jag kände att vi någonstans är civiliserade vuxna som kan gratta varandra så jag skickade iväg ett kort grattis. Sen dess har jag ju gått på nålar självklart och jag får kanske skylla mig själv.. men jag tyckte att jag borde visa att jag är vuxen och inte springer längre. Men jag kan ha fel...

Han hade hört av sig på fb idag och jag blev kall rakt igenom. Men jag var inte där då.. turligt nog. För om vi skulle prata, vad skulle jag säga?? Att han om och om igen får trampa på mig för att mina känslor för honom fortfarande finns? Inte bra. Nej jag får bara koncentrera mig på nuet.

Jag köpte pelargoner igår som jag ska fixa i ordning men först lite disk... ja ni vet... livet.

// Hanna

sorry...

Att jag är så svår att älska...

att jag inte lever upp till alla förväntningar....

att jag finns....