två bröllop och en begravning....

Jag och katten sitter som två nattugglor och vill inte gå och lägga oss...eller rättare sagt det är jag som inte vill lägga mig. Jag vill inte ligga där och låta tankarna få fritt spelrum återigen. Fick idag höra goda nyheter och tro mig jag gläds av hela mitt hjärta. Men samtidigt blir det så tydligt hur kolossalt misslyckad jag är. Jag sitter ensam i min dyra stockholmslägenhet och lussnar på Lykke Li som sjunger om hur the sadness is al blessing. Och därute firar människor sin kärlek. Fy bubblan!

Det spelar ingen roll hur mycket jag mentalt försöker intala mig att det är ok, för det är det inte. Jag är inte ok. Allt suger och jag vet inte varför. Så medan andra går på någons bröllop och firar, så kommer de att få gå på min begravning. För någon gång kommer min grå varelse att gå i jorden, dö av ensamheten och utanförskap. Och alla kommer säga att de inte egentligen kommer ihåg mig alls. Jag har bara gått dem förbi.

Det enda jag vill är att vara en sådan där person som lyser upp ett rum när hon går förbi. Någons ljus... eller bara någon som betyder något för någon. Men vi kan inte få allt här i världen, eller hur?

// H

förlåt!

Jag är verkligen ledesen för att det är sån bloggtorka men jag har verkligen inget att skriva om. Jag jobbar, kommer hem, äter, glor på tv och sen går jag och lägger mig. Det händer inget skoj, jag är inget skoj och alla andra har massor att göra... suck.

Jg lovar att komma med et mer innehållsrikt inlägg på fredag när jag är LEDIG!!!!!

puss